Jahapp då var jag på VUL igår och har för första gången blivit överstimulerad! Har ju kört med samma mängd puregon som sist men pga sjuk läkare inte kollat förrens senare denna gången. Det känns ändå bra att jag inte behövde avbryta allt tidigare pga att han var sjuk och känner inte av överstimuleringen alls faktiskt. Men visst blir man uppgiven och besviken!

Jag och sambon har diskuterat IVF endel och han har nu gått med på att skicka remiss. Även om det känns välldigt tungt. Ännu ett misslyckande känns det som och ännu en påminnelse om känslan att man inte KAN. Fan.

Det var bara sambons smitttester som saknades för att skicka remissen så jag smugglade faktiskt med mej nål och rör hem igårkväll från jobbet och skickade iväg proverna till mikrobiologen idag! Känns samtidigt lite spännande!

Om remissen nu kommer iväg i början på april borde vi ju bli kallade till början av juni eftersom kliniken hade ca två månaders väntetid. Kan ju tänka mej att dom sen har semesterstängt så kanske IVF start i Augusti om vi inte har lyckats själva tidigare, låter som en plan sickan!

Men frågan nu är om man vågar mysa på som vanligt... Fick ju inte sexförbud och man kan ju faktiskt ägglossa spontant även utan Ovitrellen... Kanske ska be om ett litet påsknyp ändån... Plötsligt händer det sägs det ju... ;)

Vill önska er alla tappra kämpar och andra fina som läser en glad påsk!

KRAM

Jag bloggar alltid från mobilen eller paddan, därav den tråkiga layouten på mina inlägg... Hade fått tre fina kommentarer av Lime, Bettan och A men nu när jag skulle svara på och godkänna dom så är dom borta :(

I morgon är det då äntligen dags för VUL! Hoppas nu att där finns ett fint påskägg! Kanske av extra kvalité efter en längre omgång med lägre dos... Vi får se!!

Hej igen och ursäkta min frånvaro! Har varit inne i en svacka där allt bara känts värre av att skriva här och beskriva mina tankar. Har ju sprutat nu i två veckor och skulle varit på VUL i torsdags men då var läkaren sjuk! Fick tid idag istället men nu på morgonen ringde hans sjuksköterska och sa att han är hemma hela veckan :( sitter här och väntar på besked huruvida jag måste avbryta behandlingen eller inte. Han är ensam läkare på kliniken så det är ingen annan som kan kolla och man vill ju inte bli överstimulerad :( detta känns skit!

Förstår mig inte på mej själv idag. Vaknade med solen och var på ett strålande humör. Vårkänslor, klädde mig snyggt sminkade och piffade lite extra, vilken underbar dag! Ledig idag då jag ska jobba hela helgen så på agendan står städ, tvätt, handling och klippning. Skönt att passa på när alla andra jobbar! Sen nu bara platt fall luften gick ur mig totalt. Började städa och lyssna på musik på högsta volym då börjar jag helt plötsligt storböla och bryter ihop. Nu orkar jag ingenting. Vill helst bara krypa ner i sängen och sova.

Fick svar från ivf kliniken som jag mejlade igår och dit vi eventuellt blir remitterade är det nu 2 månaders väntetid. Känns ju helt ok! Det jobbiga är att sambon inte alls är med på noterna. Varför förstår jag inte riktigt. Kan ju vara så att jag redan vant mig vid tanken pga att jag sprutar dagligen och läser många bloggar. För honom är det nog ett stort och väldigt skrämmande steg att ta. Det blir så definitivt på något sätt. Detta är verkligen något vi måste diskutera.

Lite intressant fakta jag hittat: Läste på Carl von linne klinikens sida att det med fsh injektioner endast är 10-15% chans att lyckas bli gravid per omgång. Enligt en artikel på villhabarn.se om PCOS har man 45% chans att lyckas bli gravid med ivf om man har pco, normalt BMI och är under 35 år. Kvaliteten på äggen har visats vara högre hos oss.

Fan vad orättvist det ska vara, varför just vi? Vad har vi gjort som gör att vi förtjänar gå igenom detta? Önskar att jag en dag kunde vakna upp och må bra, vara glad och inte tänka en sekund på barn över huvud taget!

Ringde till gyn igår och vet ni vad, jag börjar om med sprutorna redan ikväll!! Här ställer vi om känslobarometern.... Egentligen vill han att vi ska skicka remiss för IVF. Känns så jäkla skrämmande bara :( min sambo gillar inte alls tanken på den karusellen. Men jag tror bara han behöver vänja sig vid tanken. Ska på koll den 21e och då ska han följa med och diskutera IVF med läkaren. Känns bra! Fast vad är det man brukar säga.... Tredje gången gillt!